Barnen i argentina
Så hittades de försvunna barnen i Argentina (R) - Podtail
Många länder offrar barnen i sina försök att hejda pandemin. I Argentinas huvudstad Buenos Aires, tog det två månader av lockdown innan barnen fick gå ut i en timme — en dag i veckan. Mer än ett halvår senare var skolor och förskolor fortfarande stängda. Två barn klättrar in på en avspärrad lekplats. Foto: Kinga Sandén. Den argentinske barnläkaren Jorge Cabana skrattar, glädjelöst och länge, när han får frågan om barns rättigheter har respekterats i ett av de länder som haft hårdast och längst lockdown.
FN:s barnkonvention är införlivad i konstitutionen, ändå har den inte respekterats, säger han. Barnen har varit helt bortglömda.
Inte bara bortglömda, utan falskt utpekade som smittspridare. Effekterna ser vi barnläkare varje dag. De långsiktiga effekterna börjar vi skönja. Sarah Binkle, 8 år, kickar boll på gården medan Ian Binkle, 16, försöker plugga i de tre barnens gemensamma rum.
Så drabbas barnen av pandemin - exemplet Argentina
Hennes föräldrar minns mer: hur Franka bröt ihop om de inte klädde av sig och duschade direkt när de kom in från affären. Hur hon och systern Sarah, 8 år, började sova dåligt och inte kunde fokusera på sina lekar. Det enda som lugnade Sarah var att kicka boll mot väggen på den minimala gården, mellan cyklarna och utemöblerna. Grannarna gormade åt henne att sluta störa.
Ibland råkade hon höra nyheterna om sjukdom och död. Barnen i argentina jag inte hade gått ut på ett år, hade jag kunnat rädda alla från viruset då? Jag tycker det ansvaret är för stort för mig, säger Sarah Binkle. I den trånga trerummaren flyttade de tre barnen och mamma Laura runt mellan köket, vardagsrummet och barnens rum.
Argentine Culture
I sovrummet låg pappa Markus som länge blivit allt sjukare och hostade så rutorna skallrade. I mars, samtidigt som pandemin, kom hans diagnos: lymfkörtelcancer som påverkade lungorna. Varje gång jag var på väg för att lämna dem hos barnen i argentina ropade folk efter oss på gatan. De kallade mig idiot som utsatte barnen för viruset. Men vi prioriterade deras känslomässiga hälsa, och vi kunde inte offra dem för Markus.
Laura märkte att de började må bättre när de fick vara ute och röra på sig. De började ta promenader på kvällarna när nästan ingen var ute. Markus Binkle säger: — Min läkare hade mördat mig om hon hade vetat att vi tog ut barnen. Hon sade att jag som riskperson helst skulle isolera mig från dem. Men jag kunde ju inte vara borta från dem när jag kunde dö när som helst oavsett.
Och vi kunde inte hålla dem instängda med all press de levde under. När Markus blev bättre började han ta döttrarna till parken. Flera familjer började dyka upp. Barnen klättrade in till de avspärrade gungorna. Ibland blev de bortjagade av poliser. Markus är snart färdig läkare, hade läst på och visste att risken för smitta är låg utomhus. Men för de flesta argentinare var det svårt att skilja på rimliga råd och skräckpropaganda.
Medierna intervjuade de experter som skrek högst. Frukt skulle tvättas med klorinvatten. Om barn måste flyttas skulle det vara i bil med munskydd. Deras skor skulle inte "barnen i argentina" marken.
Så hittades de försvunna barnen i Argentina (R)
På gatorna syntes vuxna fly isoleringen genom att släpa runt utmattade hundar eller handlingskassar med slokande selleri. Det var första gången sedan skolorna stängdes som barn ens nämndes. Barn med växelvis boende fick nu, efter två månader, flyttas till sin andra förälder. De fick rätt att gå ut en timme på lördagar eller söndagar, beroende på personnummer.