Bilder på katerina janouch
Det är jättesvårt att skriva den här texten för att tårarna rinner så att jag knappt kan se tangentbordet och bokstäverna.
Det är jättesvårt att skriva det här, inte bara för tårarna och förtvivlan, utan framför allt eftersom jag inte i min vildaste fantasi kunde föreställa mig att jag i mitt liv skulle uppleva något så grymt, omänskligt, bestialiskt, vidrigt. Jag trodde aldrig jag som människa i vår värld skulle känna av det hat — som funnits likt en skugga över oss — vakna till liv, svepa in oss i ett ohyggligt mörker.
Hatet som ruvat i skuggorna sedan Förintelsens tid, och som jag alltid varit medveten om eftersom mina familjemedlemmar avrättats enkom på grund av sin etnicitet.
Katerina Janouch – Wikipedia
För att de var judar. På Förintelsens minnesdag brukade jag ibland publicera ett foto på min morfars syster Marta som mördades i Hitlers gaskammare. Jag kände mig trygg, trots att jag vet att hatet mot judar blivit större, mer öppet de senaste åren i Sverige. Mardrömmen med folkmordet på judar låg bakom oss. Barbari, folkmord. Slakt av barn, spädbarn, kvinnor, män.
katjanouch • Instagram photos and videos
Ungdomar på festival. Det är en internationell massaker, människor från 40 olika nationaliteter mördades. Vissa av dem var inte ens judar. Flera hundra judar är fortfarande kidnappade. Lever de? Vilka fasor tvingas de utstå? För en sak är säker, de pogromer och dödande vi sett den 7 oktober liknar ingenting en civiliserad värld i nutid upplevt. Mitt hjärta brister varje sekund, varje minut sedan omfattningen av mördandet blev tydligt.
Vi ser bilder på hem som vittnar om den ohyggliga terrorn. Orden tar slut, vårt språk är begränsat, vi har inte kapacitet att beskriva det vi just nu ser, bilder på sociala medier, för våra stora medieplattformar visar inte sanningen för oss, det har de aldrig gjort. En barnstol pepprad med automateld.
Hej och v\u00E4lkommen!
Sängar fulla med blod. Barnkammare, där små barn sovit i sina sängar men som efter den 7 oktober förvandlats till kammare där fasan bor. Barnen var måltavlor. De avrättade de allra minsta. Det dyraste vi har. De första stapplande stegen. De tandlösa munnarna. De första orden. Alla folks framtid. De små, som ska beskyddas.
Aldrig mer är nu
De var terrorns främsta måltavlor. Stelt levrat blod på golvet. Gosedjur med trasiga ögon. Köksbord där familjer ätit och skrattat. Nu bara förintelse, brända stolar, krossat porslin. Rester av liv. Hela familjer har utplånats. Vi ser bilder, leende unga människor, med hopp och kärlek i blicken. Kramar varandra. Ungdomar som dansar för fred på ravefest i öknen. Varenda en av dessa döda är ett sår i alla oss.
I oss judar.