Mässing ytbehandling
Home » Skruvskolan » Ytbehandlingar. Av två hopfogade metaller utsatta för galvanisk korrosion blir det den som har den lägsta potentialen som korroderas och löses upp. Den tjänstgör som anod — "mässing ytbehandling." Den andra metallen, katoden, blir i motsvarande mån skyddad, så att den inte korroderar. Man bör i en konstruktion alltså inte foga samman material med alltför olika elektrodpotential.
I torr luft spelar det inte så stor roll, men i fuktig luft och framför allt i vatten bör man helst ha ett och samma material i en konstruktion. Ju större katodytan är desto mer syre står den i kontakt med. Och ju mindre anodytan är i förhållande till katodytan, desto mindre koncentrerad blir den galvaniska strömmen på anoden. Monteras t. Omvänt gäller att en liten kopparskruv i en stor stålplåt lever längre.
Skruven ska alltid vara av ädlare material än det som sammanfogas. Helst ska det vara samma material i både skruv och det som ska fogas. När det är stor risk för galvanisk mässing ytbehandling i konstruktioner med olika ädla material kan materialen isoleras elektriskt genom olika mellanlägg, lackskikt, hylsor och brickor. Hylsor och skruvsäkringar av nylon separerar metallerna, låser gängorna genom friktion, omsluter mutter och fyller ut ojämnheter.
6.1 Produktionsmetoder – att göra mässing
Därmed tätas förbandet mot läckage och korrosion förhindras. Det är alltid viktigt att vara försiktig vid val av material. Rostskador och långvarig korrosion kan orsaka haverier på grund av att bärande konstruktionselement försvagats genom korrosion av olika slag. Därför är det av största vikt att välja rätt typ av ytbehandling av fästelementen. Tabellen nedan visar hur olika material passar ihop ur korrosionsaspekt.
Smidning & gjutning
Korrosivitetsklassning är en "mässing ytbehandling" av olika omgivningar, baserad på den grad av korrosion som en metall kan förväntas bli utsatta för i den specifika omgivningen. Korrosivitetsklassen är knuten till så väl miljön som metallen, eftersom olika metaller kan reagera olika på en och samma miljö. Korrosivitetsklass är egentligen endast tillämpbart på fästelement i stål, men vi har kompletterat tabellen med rostfritt stål i syfte att förbättra överskådligheten.
Den vanligaste korrosionsskyddande ytbehandlingen av fästmaterial är elförzinkning FZB. Zinklegeringar ger ökat korrosionsskydd och förbättrar också andra egenskaper som värmetålighet, Zinkbeläggningar har hög slitstyrka och högt motstånd mot mekanisk påverkan.
Zink är en oädel metall och offrar sig till förmån för stålet. Det skyddar stålet även om skiktet är skadat. Zink korroderar under normala förhållanden ca tio gånger långsammare än stål. Elförzinkning är en relativt enkel och billig ytbehandling. Zinkskiktet är oftast blankt men med satinzink kan också en matt aluminiumliknande yta fås. Förzinkningen ger också ett dekorativt utseende.
För blankförzinkning kan ytan jämföras med en förkromad eller förnicklad yta. Vid elektrolytisk förzinkning som utförs genom elektrolys i vattenbad, beläggs 8 — 20 μm zink, beroende på önskat korrosionsskydd. Skyddsverkan är direkt kopplat till tjockleken. Elförzinkning utförs på skruv upp till hållfasthetsklass För högre hållfasthetsklasser är risken för väteförsprödning av materialet stor och ytbehandling mässing ytbehandling inte mässing ytbehandling elektrolytiska metoder.
För hållfasthet över 8. För att ytterligare förbättra korrosionsskyddet och fördröja angreppen på zinken så det inte bildas vita fläckar vitblemma i fuktig atmosfär behandlas de förzinkade komponenterna med passivering, vilket har ersatt kromatering på grund av hälso- och miljöaspekter. Zink-järnskikt ger ett betydligt ökat korrosionsskydd ca 3 gånger bättre i saltspray och också en förbättrad värmetålighet.
Beläggningen motsvarar bättre fordonsindustrins krav och kan även användas för värmeutsatta komponenter i t ex motorrum.
4.1 Korrosion – ”gnaga sönder” mässing
Processen är mer komplicerad än ren zinkbeläggning och därmed också dyrare. Zink-järn behandlas med svart- eller gulpassivering. Nickelandelen gör beläggningen hårdare och därmed är den okänslig för ytskador och tål upp till °C. Processen ger mycket liten risk för väteförsprödning men är betydligt mer komplex och därmed dyrare än zink-järn. Skiktet motverkar galvanisk korrosion i kontakt med rostfritt och aluminium.