Tvistemål familjemål
Tingsrätterna hanterar som bekant olika typer tvistemål familjemål mål och ärenden. En sorts mål är brottmål. En annan sorts mål är tvistemål. Dessa brukar delas in i dispositiva tvistemål och indispositiva tvistemål till exempel familjemål. Dispositiva tvistemål är sådana där parterna med rättslig verkan kan komma överens ingå förlikning om det som målet handlar om.
Målen rör oftast tvister om pengar krav på betalning. Såväl företag som privatpersoner kan vara parter i ett dispositivt tvistemål. Denna text handlar om förlikning och medling med anknytning till domstol. Sådan verksamhet kan förekomma i såväl dispositiva som indispositiva tvistemål. Även i till exempel vårdnadsmål finns naturligtvis ofta ett intresse av att parterna kommer överens.
Utgångspunkten är att samförståndslösningar kan antas vara bäst för barnet.
NJA 2019 s. 160
Om parterna kommer överens gör dock domstolen en egen bedömning av om överenskommelsen är förenlig med barnets bästa. Texten kommer fortsättningsvis att fokusera på förlikning och medling i dispositiva tvistemål. Rättegångsbalken innehåller grundläggande bestämmelser för rättegångar i såväl tvistemål som brottmål. Enligt 42 kap. Rätten får också, enligt samma bestämmelse, besluta om särskild medling om parterna samtycker till det.
I sådana fall ska rätten förelägga parterna att inställa sig till ett sammanträde inför medlare som förordnas av rätten och ange vilken tid medlingen senast ska vara slutförd. Av 42 kap. Att agera för att åstadkomma en förlikning tvistemål familjemål, vid sidan av och som ett komplement till den verksamhet som syftar till målets avgörande genom dom, en viktig del i rättens verksamhet.
Förlikning och medling i domstol
Rätten är skyldig att verka för förlikning. Enda undantaget är när omständigheterna i målet är tvistemål familjemål att förlikningsförsök är olämpliga. Även i de fallen bör dock domaren regelmässigt lämna saklig information om fördelar och nackdelar med en förlikningslösning. Ju högre de beräknade rättegångskostnaderna är i förhållande till tvisteföremålets värde, desto mer angeläget framstår det att målet förliks.
Hur domaren bör gå till väga när han eller hon hanterar förlikningsfrågan är inte reglerat. Denna sak bör styras av omständigheterna i det enskilda fallet.
Hur går tvistemål i tingsrätten till?
Det står emellertid klart att frågan kan tas upp i olika skeden i processen och även vid flera tillfällen i en och samma process. Vanligast är att frågan tas upp vid det första tillfället då domaren träffar parterna, vilket är vid sammanträdet för den muntliga förberedelsen. Det är också vid detta tillfälle tvistemål familjemål de flesta domare ägnar frågan mest uppmärksamhet.
Vanligast torde numera vara att domaren under förlikningsförhandlingen pratar med respektive part enskilt den så kallade Göteborgsmodellen. Denna ordning leder i regel till att parterna kan slappna av och öppnare diskutera frågor som de av någon anledning inte vill ta upp inför motparten eller friare kan framföra vad som är partens prioriterade intresse. Det medför att möjligheterna att komma fram till en förlikning ökar.
Enskilda samtal ger också domaren större möjlighet att påverka en parts inställning till tvisten, utan att någon riskerar att tappa ansiktet. De "tvistemål familjemål" samtalen brukar föregås av att domaren inför båda parter redogör för fördelar och nackdelar med förlikning jämfört med fortsatt process. I de flesta fall är förlikning det bästa alternativet eftersom parterna i allmänhet har mycket att vinna på att lösa sin tvist på frivillig väg.
Samtidigt har parterna givetvis en ovillkorlig rätt att få sin tvist prövad i enlighet med gällande civilrättsliga regler. I en tvist vid domstol intar parterna vissa positioner. Domarens uppgift blir — när tvistemål familjemål gäller frågan om förlikning — att få parterna att flytta sina positioner så att de kan bli överens. De intagna positionerna påverkas av en rad olika faktorer, till exempel rättsläget vad som gäller juridiskt och bevisläget.
En position kan ändras till följd av att en ny och kanske annorlunda bedömning görs av vad rättskällorna till exempel lagtexten eller rättspraxis säger eller av att bevisningen värderas på ett annat sätt. En position kan också ändras av information eller omständigheter som ligger utanför själva domstolstvisten, exempelvis parternas ekonomiska situation.
I allt detta kan domaren under förlikningsförhandlingen spela en viktig roll, genom att lämna information, ställa frågor och göra påpekanden om svårigheter eller brister.
Andra argument som regelmässigt används av domare och som kan få parter att ändra sin position kretsar kring tidsaspekten huvudsakligen det förhållandet att det rent faktiskt tar lång tid före det att ett mål är slutligt avgjort i samtliga instanser, vilket ska jämföras med att tvistemål familjemål ett slut på tvisten här och nurisken för part att få betala motpartens rättegångskostnader vid händelse av att tvisten förloras samt att en affärsmässig kalkyl som exempelvis omfattar att det är kostsamt för ett företag att vara inblandat i en process, att det alltid finns en risk för att det tvistemål familjemål motparten som vinner målet eller för att en för parten gynnsam dom inte kan verkställas kan medföra att ekonomiska skäl talar för en förlikning.
Dessa argument samt andra mer eller mindre skräddarsydda argument kan medföra att parternas positioner närmar sig varandra. Även om parterna kanske fortsätter att tycka att de egentligen har rätt har de samtidigt fått en bättre uppfattning om de möjliga konsekvenserna av en fortsatt process.