Jättar i utgård
Tor tyckte att sommaren var en lämplig tid för jakt och han kungjorde sin avsikt att fara österut till Jotunheim och ta ett nappatag med jättarna.
Jättar i historien I
Tor brydde sig inte om förolämpningen utan godtog förslaget. Tidigt på morgonen spände Tor för sina bockar och med Loke bredvid sig i vagnen fattade han tömmarna och gav sig iväg. De färdades hela dagen under glättigt samspråk och tidigt på kvällen kom de till en enslig stuga i Midgård, miltals från annan bebyggelse. Huset var lågt och täckt med grön torv och såg ut att växa direkt upp ur åkrarna och fälten som omgav det.
Bonden och hans hustru och barnen Tjalfe och Röskva kom ut ur huset. När de kände igen besökarna började de darra. Han slaktade raskt bockarna och flådde dem, styckade kropparna och lade bitarna i bondhustruns största kittel. Bonden och hans hustru och de båda barnen tittade storögt och hungrigt på. Det var länge sedan de haft en sådan fest. Ivrigt höll de ett öga på grytan för att se när köttet var färdigkokt.
När köttet kändes mört bjöd Tor bonden och hans familj att dela måltiden med honom och Loke. Alla satte sig nu ned för att äta. Tor tog bockskinnen och lade dem på golvet "jättar i utgård" bit från elden. Glöm inte det. Men Tjalfe, bondens son, hade inte sett kött på så länge att han tyckte det var synd att den goda märgen skulle förfaras.
Han smög undan ett lårben när Tor pratade med hans far, spräckte det med sin kniv och sög ur innehållet. Sedan jättar i utgård han benet på skinnen bland de andra resterna. När alla hade ätit lade man sig att sova och sömnen var god efter den rikliga måltiden. Tor var den som vaknade först. Innan dagen ännu grydde steg han upp, klädde sig och gick ut. Bockskinnen med benen tog han med sig.
Han höll nu Mjölner över det som var kvar av bockarna och helgade det. Då stod bockarna där igen, friska och bräkande.
Tors färd till utgård
Men när de gick såg Tor att en av dem var halt på ena bakbenet. Bonden och hans hustru satte sig yrvakna och skräckslagna upp i sängen. De stirrade storögda på den rasande guden. Bonden och hans familj kurade skräckslagna ihop sig och när Tor grep om hammarskaftet började de högt be om nåd. De erbjöd Tor allt vad de ägde som bot för skadan. Och även om Tor ibland blev ursinnig så varade ilskan sällan länge.
När han såg hur förfärade bondfolket var lugnade han sig strax.
Vikingarnas mytologiska värld
De får bli mitt tjänstefolk", sade han kärvt. Tor och Loke var nu färdiga att fortsätta sin resa. Tor lämnade bockarna och vagnen i bondens vård. Benet måste få läka. Tjalfe och Röskva skulle följa med till Utgård.
Den nordiska mytologins världar och väsen
De vandrade länge och kom till slut till Jotunheim och havet därutanför. De stirrade ut över den krusade grå vattenytan mot bergen som avtecknade sig mot horisonten, rundade och kullriga som staplade tunnor och liksom hukande under den blygrå himlen. Tor andades in den salta kvällsbrisen. De sökte nu lä i en skreva med mjuk sand på botten och plockade fram matsäcken.
Sedan stillade de sin hunger med resterna från gårdagens måltid. Nästa morgon hittade de en gammal båt som låg uppdragen på stranden och som var fullt brukbar. De släpade ned den till vattenbrynet och sköt ut den.